Skatteverket ska motivera sina skattebeslut, så att den skattskyldige förstår vad Skatteverket har beslutat om. När en skattskyldig klagar på ett skattebeslut blir Skatteverket motpart i skatteprocessen. Man brukar säga att skatteprocessen är en tvåpartsprocess, och att tvistefrågan i målet blir utredd genom de båda parternas ömsesidiga argumentation.

Dessutom har skattedomstolarna ett eget utredningsansvar genom den så kallade officialprincipen. Tanken är således att både klaganden och motparten ska komma till tals och att skattedomstolen, efter att ha läst vad parterna skrivit, ska döma i målet genom att formulera en skattedom där de olika omständigheter som parterna anfört bedöms. Skattedomstolarnas motivering är då viktig, inte minst för att den skattskyldige ska kunna veta vad han ska klaga över om han förlorat en skattetvist.

Så här är det tänkt att det ska fungera i teorin, men hur fungerar det egentligen i praktiken? Jag har lång erfarenhet av skatteprocesser, först som skattedomare, sedan som processförare på dåvarande Riksskatteverket, och sedan cirka tio år som biträde och ombud för skattskyldiga i mål om framförallt moms och punktskatter.

Jag kan konstatera att det skett en klar förändring i Skatteverkets processföring. I alltför många skatteprocesser har denna processföring utvecklats till att Skatteverket i allt större utsträckning i svepande ordalag påstår att vissa omständigheter föreligger i ett misstänkliggörande resonemang, utan att ens förete några som helst bevis för vad som påstås. När den skattskyldige bemöter dessa svepande påståenden och förklarar hur saker och ting förhåller sig bemöter Skatteverket inte den skattskyldiges argument, utan återupprepar endast tidigare svepande formuleringar, som ”kryddas” med nya svepande påståenden.

Den skattskyldige tvingas då inte sällan till både att återupprepa sina tidigare bemötanden och att bemöta de nya svepande påståendena. Detta är tidskrävande och kostsamt för den skattskyldige. Detta sätt att processa leder dessutom inte till att målet blir utrett genom parternas argumentation, utan leder snarare till ett ställningskrig mellan parterna, där båda parter skriver långa inlagor. Skattedomstolarna brukar vara helt passiva i detta läge, och gör i princip inget annat än att skicka yttrandena fram och tillbaka mellan parterna tills dessa anser sig inte ha mer att anföra.

Skattedomstolarna måste vara mer aktiva i sin processledning och måste dessutom börja att ställa samma krav på Skatteverket som ställs på den skattskyldige i fråga om bevisning. Skattedomstolarna måste således vara mycket kritiska när de ska bedöma Skatteverkets argumentation, och får inte ge avkall på de beviskrav som gäller. Skattedomstolarna måste dessutom vara mer tydliga i sina domskäl, så att det tydligt framgår hur de har bedömt bevisningen och den skattskyldiges invändningar. Domskälen får då inte vara korta och svepande, utan de måste vara tydliga och begripliga.

Som ett led i denna förändring krävs dessutom att Skatteverkets processförare har mer kunskap om bevisning och bevisvärdering än de uppenbarligen har idag. Processföringen måste därför få ökad prioritering i dagens internutbildning hos Skatteverket.

Skatteprocessen förs inte av två jämbördiga parter. Den skattskyldige har inga obegränsade resurser att lägga på en skatteprocess. Det har däremot Skatteverket. Inte sällan hörs skattskyldiga säga, efter att de efter många års skatteprocessande vunnit mot Skatteverket, att de borde ha betalt vad Skatteverket en gång krävde eftersom det kostar för mycket att driva en skatteprocess, inte bara ekonomiskt utan även personligt.

De skattskyldiga måste börja att i sina inlagor vara mycket mer öppet kritiska både mot Skatteverkets processföring och mot skattedomstolarnas sätt att bedöma Skatteverkets bevisning och sättet att skriva domar. Först när Skatteverket blir tydligare i sin processföring och blir bättre på att beakta reglerna om bevisning, och först när skattedomstolarna blir mer aktiva i sin processledning och skriver tydligare domskäl kan skatteprocessen bli så rättsäker i praktiken som den är tänkt att vara i teorin!

Om skribenten: Detta är min andra krönika, och den handlar denna gång om skatteprocess. Jag tar gärna mot synpunkter och på förslag till frågeställningar att behandla i dessa kommande krönikor till maj-britt.remstam@se.ey.com.

De åsikter som framförs är skribentens egna