Martin Pilotti är advokat och delägare i Andulf Advokat.

Det finns en mängd olika frågor att ta hänsyn till och fundera igenom inför ett köp, eller en försäljning av ett bolag. En viktig initial frågeställning är om transaktionen ska struktureras som en aktieöverlåtelse eller som en inkråmsöverlåtelse. Båda transaktionsformerna har fördelar och nackdelar, vilka kan skilja sig åt väsentligt beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet och beroende på om man är köpare eller säljare. Nedan följer en översiktlig genomgång av några viktiga skillnader mellan transaktionsformerna.

Vad är det som överlåts?

En överlåtelse av samtliga aktier i ett bolag innebär att bolaget i sin helhet, inklusive samtliga rättigheter och skyldigheter, övergår till köparen. Vid en inkråmsöverlåtelse å andra sidan är det upp till parterna att avtala om vilka tillgångar som ska övergå till köparen. För köparens del innebär en aktieöverlåtelse i regel en högre risk eftersom han kan komma att tvingas överta skyldigheter och förpliktelser som han inte kände till vid förvärvet. Vid en inkråmsöverlåtelse kan köparen vara säker på exakt vad det är han tar över, eftersom det uttryckligen följer av avtalet. Detta innebär att det vid aktieförvärv blir viktigare för köparen att genomföra en noggrann due diligence och säkerställa att säljaren lämnar omfattande garantier avseende företagets förpliktelser.

En nackdel med inkråmsöverlåtelsen är dock att den (liksom det avtal som reglerar överlåtelsen) ofta blir krångligare och mer invecklad än aktieöverlåtelsen. I aktieöverlåtelsen ingår allt som behövs för verksamheten, medan det i inkråmsöverlåtelsen noggrant måste anges vad överlåtelsen omfattar. Om en tillgång inte specificeras i avtalet kommer den att stanna kvar i det överlåtande bolaget. Vidare är det viktigt att klargöra hur de finansiella flödena från respektive tillgång ska delas mellan köpare och säljare, exempelvis utestående fordringar.

Överlåtelse av avtal
Vid en aktieöverlåtelse övertar köparen automatiskt samtliga bolagets avtal (såvida inte avtalen innehåller så kallade ”change of control”-klausuler eller liknande, se nedan). Om vissa avtal ska följa med i en inkråmsöverlåtelse måste dessa avtal överlåtas separat. Avtalsförpliktelser och skyldigheter i förhållande till annan part kan i regel inte överlåtas utan dennes godkännande. Vid en inkråmsöverlåtelse behöver alltså godkännanden inhämtas från bolagets samtliga avtalsparter. Beroende på mängden av avtal kan dessa åtgärder bli tidskrävande. Att motparter i de avtal som är centrala för verksamheten har möjlighet att motsätta sig en överlåtelse kan också innebära en risk för hela affärens genomförande. Godkännande från motparter i sådana centrala avtal kan dock även behöva inhämtas vid en aktieöverlåtelse. Detta eftersom sådana avtal inte sällan innehåller så kallade ”change-of-control”-klausuler, som innebär att den ena avtalsparten har rätt att säga upp avtalet för det fall kontrollen över den andra avtalsparten förändras.

Partsställning
Vid en aktieöverlåtelse är det bolagets ägare som är säljare och dessa utfår köpeskillingen direkt. Vid en inkråmsöverlåtelse är det däremot själva bolaget som är säljare och mottagare av köpeskillingen. Det sistnämnda får viktiga konsekvenser. Om bolagets ägare inte har för avsikt att bedriva någon fortsatt verksamhet efter inkråmsöverlåtelsen, innebär det att köpeskillingen låses in i bolaget. För att ägarna ska få ut köpeskillingen behöver någon åtgärd vidtas, exempelvis beslut om utdelning, eller likvidation av bolaget. Sådana åtgärder kan ta tid och kräva omfattande arbetsinsatser.

Skattekonsekvenser
En inkråmsöverlåtelse är normalt en skattepliktig transaktion för säljaren och köpeskillingen blir en skattepliktig intäkt. Säljaren kan göra värdeminskningsavdrag med belopp motsvarande de skattemässiga restvärden som är hänförliga till de avyttrade tillgångarna. Köparens skattemässiga anskaffningsvärde motsvarar köpeskillingen och de förvärvade tillgångarna kan skrivas av med skattemässig verkan under fem år. Avskrivningsunderlaget kan således användas för att reducera den skattepliktiga vinsten hos det förvärvande bolaget.

En försäljning av onoterade aktier är normalt sett skattefri för säljaren (näringsbetingade andelar). Köparen får ett skattemässigt anskaffningsvärde på aktierna som motsvarar köpeskillingen. Aktierna är dock inte en tillgång som kan skrivas av med skattemässig verkan. Aktieförvärvet innebär alltså inte någon möjlighet för köparen att genom värdeminskningsavdrag reducera den skattepliktiga vinsten framgent.

Sammanfattning
Som framgått ovan finns det inget givet svar på om en inkråmsöverlåtelse eller aktieöverlåtelse är att föredra. Svaret är beroende av de specifika omständigheterna i det enskilda fallet och på huruvida man är på säljar- eller köparsidan. De olika alternativen får dock väsentligt skilda konsekvenser, och därför rekommenderas att dessa konsekvenser beaktas innan man väljer väg.

Om skribenten: Martin Pilotti är advokat och delägare i Andulf Advokat. De uppfattningar som framförs är skribentens egna och delas inte nödvändigtvis av Andulf Advokat. Krönikorna är allmänt hållna och ersätter inte rådgivning i det enskilda fallet.