Möjligheten att kontrollera vad ett företag kommunicerar ut i mediabruset blir en allt viktigare och svårare fråga att hantera, särskilt i och med sociala mediers utbredning i samhället. Det nya medielandskapet där varje person med en dator och internetanslutning ges möjlighet att nå ut till miljoner människor via en enkel statusuppdatering skapar otroliga möjligheter, men också en hel del problem. Lösningen är dock enklare än vad många tror och den bygger på tydlig kommunikation och en enkel företagspolicy.

Som exempel på problem som uppstår kan nämnas de tre anställda på ett företag i Piteå som i slutet av augusti blev uppsagda från sina anställningar på grund av olämpliga statusuppdateringar via Facebook (se artikel i lokaltidningen) samt arbetsdomstolens dom i det uppmärksammade målet om den bloggande polisinspektören "Radiopolisbilen Farbror Blå" (läs domen i sin helhet).

Det finns till viss mån en allmän missuppfattning att Sverige har en yttrandefrihet som ger oss rätten att uttrycka våra åsikter fritt i alla sammanhang.

Det finns dock en mängd områden där yttrandefriheten är begränsad, exempelvis inom anställningsförhållanden.

Vår grundlagsskyddade yttrandefrihet ger nämligen endast arbetstagare i den offentliga sektorn ett visst utrymme att offentligt kritisera sin arbetsgivare (exempelvis polisen som i fallet ovan) medan arbetsgivare i den privata sektorn inte omfattas överhuvudtaget.

Huvudregeln är istället att en anställd inom den privata sektorn inte får kritisera sin arbetsgivare offentligt utan att all kritik måste gå via företagets interna kanaler.

Varje anställningsavtal omfattas nämligen av en allmän lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren. Lojalitetsplikten innebär i grova drag att arbetstagaren inte får skada arbetsgivaren, exempelvis genom att bedriva konkurrerande verksamhet eller offentligt kritisera sin arbetsgivare.

Självklart har man rätt att i sin privata sfär kritisera sin arbetsgivare. Problemet är att det egentligen inte finns någon privat sfär på sociala nätverk som till exempel Facebook och Linkedin. Allt som kommuniceras via sociala medier räknas sannolikt som en offentlig kritik och kan därmed anses bryta emot lojalitetsplikten.

Lösningen på ovanstående är därför en genomtänkt och genomarbetad policy för anställdas kommunikation via sociala medier där det exempelvis tydligt framgår hur företaget ser på de anställdas användande av sociala medier och hur eventuella värdegrunder ska komma till uttryck.

Denna policy kan sedan integreras som en del av anställningsavtalet. Det är dock viktigt att policyn endast behandlar den anställdes kommunikation i förhållande till sin arbetsplats och sin arbetsgivare och den får därför inte vara alltför begränsande.

Emellertid kan det för vissa typer av anställningar vara befogat med en mer strikt policy där förtroendet för den anställde kan påverkas negativt av "omdömeslös" kommunikation.

En social media policy skapar, förutom ett tydligt ramverk, en konkret möjlighet för arbetsgivaren att agera vid eventuella överträdelser av policyn, då en överträdelse av policyn indirekt även blir en överträdelse av anställningsavtalet.

Om skribenten: Mathias Berggren är jurist och delägare i DLA Nordic. De uppfattningar som framförs är skribentens egna och delas inte nödvändigtvis av DLA Nordic. Krönikorna är allmänt hållna och ersätter inte rådgivning i det enskilda fallet.