I april 2011 lämnade Anders Halvarsson vd-posten. Styrelsen frågade Karin om hon kunde tänka sig att bli interim vd.

– Allt skedde på samma dag – ett styrelsemöte som handlade om det icke-fantastiska resultatet som vi hade till Anders avgång till att jag fick frågan om jag kunde ställa upp som interim vd. Och detta var på skärtorsdagen.

Hon bad om att få tänka över erbjudandet över påsken. Tankepausen berodde mest på att hon kände sig ny på företaget.

– Jag var tvungen att tänka igenom hur jag skulle göra det här. Var det rimligt och rätt för de anställda? Fanns det någon annan som kunde göra det bättre? Det handlade inte om ”Ojoj, inte kan väl jag”, utan mer ”Shit, jag har bara varit inne i bolaget i tre månader, hur ska jag få till det?”

Men eftersom hon hade stödet från styrelsen, de nya ägarna och de gamla huvudägarna beslutade hon sig för att acceptera uppdraget.

– Det vore själva tusan om jag inte skulle ro det i land. Jag vände på det och tänkte att jag faktiskt var skyldig att försöka. Samtidigt var det en jätteutmaning, så den här delen av mig som gillar utmaningar triggade igång direkt. Samtidigt ska man inte gå in i utmaningar för sakens skull. Det är mycket på spel när det rör sig om ett helt bolag med 450 anställda. Då måste man vara varsam.