Mikael Zillén, medgrundare, partner och senior advisor på kommunikationsbyrån Box Communications.

IR, eller investor relations, brukar beskrivas som ett för bolagsledningar strategiskt ansvarsområde som integrerar finans, kommunikation, marknadsföring och värdepapperslagstiftning i syfte att på bästa sätt kommunicera mellan bolaget, den finansiella sektorn och andra intressenter för att bidra till att bolagets värdepapper erhåller en rättvisande värdering.

Det låter ju bra men vad vinner man egentligen på att uppnå en rättvisande värdering?

Många svenska bolag verkar anse att citat mikael zillenarbetet med finansiell kommunikation och investerarrelationer är en kostnadspost, något av ett nödvändigt ont som inte tillför något på en strategisk nivå. Detta är en märklig, och i mitt tycke, en felaktig syn som sannolikt har sitt ursprung i att kopplingen mellan finansiell kommunikation och kostnaden för kapital sällan eller aldrig lyfts fram. Man är ofta ganska nöjd med att lägga merparten av årsbudgeten för IR-aktiviteter på årsredovisningen. Detta är också något som avspeglas i alla de rankinglistor som sammanställs där svenska bolag i likhet med det ”svenska tennisundret” som 80-talet dominerade rankinglistorna.

Fritt översatt skriver Professor Baruch Lev skriver i sin bok ”Winning Investors Over” (kanske den bästa boken som skrivits om investerarrelationer) ”Utan förtroende från investerare och allmänhet hur ska bolag kunna få tillgång till kapital från investerare och kreditgivare i syfte att investera i tillväxt, omstruktureringar eller strategiskiften?”

Med ett gott förtroende får med andra ord bolag tillgång till kapital, och ju bättre förtroendekapital man bygger desto större blir tillgången på kapital och allt annat lika brukar ju ett större utbud leda till en mer gynnsam prisbild.
Om man ser till det lilla företaget, eller ens egen privatekonomi för den delen, är det lätt att förstå att den som har alla papper i ordning och en trovärdig berättelse om framtida intäktsströmmar sannolikt får bättre lånevillkor än den som inte lyckas etablera samma förtroendekapital. I takt med att ett företag växer blir det allt viktigare att se till att arbetet med förtroendeskapande åtgärder går hand i hand med bolagets utveckling. Ju bättre man lyckas med detta, desto mer kan man tillgodogöra sig på sista raden.

Ett annat argument man kan stöta på till varför investerarrelationer inte är topprioriterat är ”men vi ska inte nyemittera några aktier så hur aktiekursens utvecklas på kort eller medellång sikt spelar mindre roll”. Förutom att det är få bolag förunnat att kunna ha ett sådant synsätt, kan det även påverka relationerna till kunder, leverantörer och medarbetare på ett negativt sätt – för det är ju roligare att jobba på en arbetsplats med högt förtroende. Det är möjligt att man inte har för avsikt att trycka nya aktier, men de flesta bolag har lånefaciliteter av något slag och även om kreditgivarna i första hand tittar på återbetalningskapaciteten lär ett högt förtroende bidra till bättre lånevillkor.

Kommunikation med investerare, oavsett om den riktar sig till aktieägare eller kreditgivare, handlar med andra ord om att minimera bolagets kapitalkostnad.

Att uppnå en högre värdering eller en bättre rating kan vara avgörande för ett bolags långsiktiga utveckling, eller till och med överlevnad, och ska inte ses som något som kostar pengar och tar onödig tid. Det är snarare något som måste få ta tid och resurser i anspråk och som rätt utfört kan medföra minskade kostnader för bolaget.

Hur man ska strukturera sitt IR-arbete är beroende av bolagets storlek, bransch, verksamhetsområde et cetera. Det finns ingen generell lösning och alla bolag måste hitta just den mix som fungerar bäst för dem. Det är dock viktigt att komma ihåg att arbetet med investerarrelationer inte är statiskt. Det räcker inte med att lägga alla ägg i en korg, hur fin den än är, och producera en påkostad årsredovisning. Investerarrelationer är ett arbete som sker löpande under året och bör inte begränsas till en produkt som snabbt blir obsolet.

I Sverige har finansiell kommunikation och investerarrelationer tyvärr i många stycken likställts med att varje år göra en påkostad årsredovisning, något som kanske var logiskt för 20 år sedan. I IR Magazines globala ranking av de 55 bolag som av analytiker och investerare anses genomföra det bästa IR-arbetet finns inte ett enda svenskt bolag med, trots att 18 svenska bolag återfinns bland topp 50 i rankningen över världens bästa årsredovisningar. Jag ser detta som en tydlig indikation på att svenska bolag inte allokerar resurserna för investerarrelationer optimalt.

Nu när IR-budgeten snart ska läggas för nästa år, är det kanske dags att se över om befintliga aktiviteter faktiskt är de som mest bidrar till att sänka kostnaden för kapital.

Om skribenten: Mikael Zillén är medgrundare, partner och senior advisor på kommunikationsbyrån Box Communications, och har erfarenhet av investerarrelationer från flera investmentbanker som Handelsbanken, Danske bank och Nordea. Du når Mikael på: mikael.zillen@boxcomm.se