Människor är i allmänhet inte är särskilt förändringsbenägna och att det stora flertalet faktiskt inte gillar förändring – om det inte redan vid en första anblick är glasklart att förändringen leder till något mycket bättre. Med andra ord så underlättar det väsentligt om de som berörs av förändringen förstår värdet av att genomföra den, det man inom förändringsledning upprepar som ett mantra: What’s in it for me?

Men vad gör vi när man inte förstår det eller när förändringen inte leder till förbättringar för alla som berörs? Eller när förändringarna är så pass omfattande att det är svårt att få grepp om helheten och, inte minst, när osäkerhet är en grundkomponent – när vi inte kan vara säkra på var det hela kommer att landa?

Vi träffar dagligen människor från vitt skilda branscher som berättar att ”vi står inför stora förändringar”, alternativt ”vi är mitt uppe i en stor förändring”, för att i nästa andetag uttrycka sin oro över att inte veta ”hur det ska bli sen” när förändring ska drivas, för att inte tala om när förändringen är klar. Vad händer då och när är den klar?

Ständig förändring
Redan här anar vi ett litet problem, eller en utmaning som det kallas i konsultvärlden. Problemet är inte själva förändringen i sig, den är allt oftare nödvändig för att vi ska hänga med i en värld som ständigt förändras. Utmaningen ligger istället i vårt sätt att förhålla oss till den, vårt sätt att ta oss an framtiden. De förändringar som många branscher och människor står inför kommer aldrig bli helt ”klara”. Vi kommer nå delmål på delmål, men förändringen kommer aldrig bli färdig. Världen vi lever i idag kräver att vi ständigt förändras, ständigt förbättras och ständigt utvecklas.

Viktigt att inse och acceptera, ju förr desto bättre, är att vi inte kan hindra förändring, men att det är upp till oss hur vi väljer att hantera den.

Detta är ett av de allra viktigaste besluten vi tar, som individer och som företag och organisationer. Väljer jag att spela de kort jag fått i min hand på bästa sätt eller väljer jag att tycka att allt var bättre förr? Du ­bestämmer.
Det val du gör kommer också vara direkt avgörande för hur väl du hanterar förändring och hur väl du klarar av att göra något konstruktivt.

Livslångt lärande
För 30–40 år sedan kunde man utbilda sig till ingenjör, ta sin examen och gå in på Ericsson för att så småningom hämta ut guldklockan som tack för lång och trogen tjänst. Det hör till en svunnen tid. Få blir kvar lika länge på en arbetsplats, få sysslar med samma sak under en så lång tid. I dag gäller ett livslångt lärande, att ständigt anpassa sig till ny teknik och nya förutsättningar såväl affärsmässiga som organisatoriska och vi måste på otaliga plan finna nya vägar in i…, ja in i vad? Måste vara framtiden, ja så måste det vara, in i framtiden som vi själva är med och skapar genom de beslut vi fattar.

De beslutsfattare vi jobbar med vittnar om och om igen om att beslutsfattandet förändrats de senaste årtiondena. Fler och fler beslut måste fattas under osäkerhet och med inkomplett information. Det är det här som gör många av oss, även höga chefer, osäkra och ängsliga. Ju mer osäkerhet vi upplever omkring oss desto mer greppar vi efter någon form av kontroll, vilket gör att vi samlar på oss en väldig massa information enligt den amerikanska militära devisen; If it doesn't work, we double it.

Alla gillar att höra att ”det blir alltid som man tänkt sig” – även fast alla vet att det inte är sant. Inte ett dugg. Redan Wittgenstein hade kommit denna lögn på spåren och han tog bladet från munnen då han sa att ”det enda vi kan vara riktigt säkra på är att det aldrig blir som vi har tänkt oss”. Människorna planerar och gud skrattar. Det är hög tid att acceptera att världen aldrig blir normal igen, vi kommer inte kunna förutspå allt som komma ska och vi kommer inte att kunna ha ”full koll” hur gärna vi än vill.
Så, i tider av osäkerhet, när beslut ska ­fattas och förändring ska drivas, så klamrar vi oss fast vid det som skapar trygghet i form av expertutlåtanden, profetior och information. Det extroverta ges företräde till det introverta, att snacka snyggt har blivit viktigare än att tänka klart.

Lättillgängligt och billigt
Information är idag lättillgängligt och ­billigt. Som ett resultat av detta så fördubblar många företag sin digitalt lagrade datamängd på mindre än två år. Samtidigt lever vi i ett tidevarv då hälften av all tillgänglig information är max 10–12 år gammal och inom en del vetenskapsområden så fördubblas kunskapsmassan på 7–8 år. Och det är nu det börjar bli riktigt intressant.

Här växer en av de största moderna paradoxerna fram – trots att vi har tillgång till mer och mer information så upplever vi att vi vet mindre och mindre.

Gapet mellan tro och vetande har aldrig varit större än idag, kunskapsdjupet har aldrig varit så grunt som nu. Det går 13 experter på ett dussin, utan att någon kollar upp hur mycket ”experter” de ”de facto” är.

Inte sällan blandar man ihop korten och förväxlar information med kunskap, vilket långt ifrån behöver vara samma sak och ­sällan är det, tyvärr.

Och när det gäller att fatta allt fler beslut, i ett allt högre tempo, i en snabbt föränderlig värld så kommer mycket information inte per automatik att leda till bättre beslut. Inte sällan får det istället motsatt effekt – och leder till ”paralysis by analysis” på kuppen.

Missa det viktigaste
Vi får allt svårare att sålla bland alla expertutlåtanden, bland all information vi får till oss. Hjärnans kapacitet är tämligen överbelastad i dagens samhälle. Det medfödda mentala filter som hjälper oss att reducera mängden intryck som vi utsätts för är inte anpassat för den enorma mängd information som sköljer över oss - dag ut och dag in. Lite förenklat kan man säga att en förutsättning för att det vi tar in ska kunna omvandlas till djupare kunskap är att närminnet och långtidsminnet ”träffas”. Idag går dock det mesta till spillo då närminnets kapacitet är vida överbelastat, för oss alla. Det gör att vi riskerar att missa det allra viktigaste och att våra medfödda tekniker för att sålla och bedöma information leder oss på villovägar.

Vad som sker är att vi istället tenderar att överskatta värdet av senast inkommen information, utan att ha koll på dess egentliga värde – eller ursprung. Vi är beredda att lägga om kursen, inte alltid på välgrundad analys utan mer på en känsla eller förnimmelse som dykt upp, eller ännu ett expertutlåtande som slår ut det vi lystrat till framtill dess.

Det uppskruvade tempot i samhället och tempot i företag och organisationer gör att vi inte kan analysera i tid och evighet, tempot kräver att vi använder oss av genvägar. Oavsett vilka beslut vi står inför så kommer vi aldrig att kunna ha alla alternativen klara för oss, inte heller kommer vi kunna reducera risk- och osäkerhet till noll. Hur mycket vi än försöker, hur gärna vi än vill.

Detta är en av de viktigaste insikterna som vi måste ta till oss i tider av förändring. Vi måste agera även fast vi inte är riktigt säkra och även fast det finns risk och osäkerhet involverade i det vi gör. Osäkerhet är idag en naturlig ingrediens i människans liv, i företags och organisationers vardag – precis som förändring is the new black.

Går på intuition
Forskning visar just att ju mer komplex beslutssituation vi står inför desto mer går vi på våra känslor, på vår intuition. I denna miljö ska vi driva förändring och då krävs det att vi binder oss vid masten och inte lockas in på villovägar, att vi tänker efter före. Vad vill vi och vart vill vi? Vad behöver vi veta? Att fråga sig vilken kunskap eller information vi verkligen behöver innan vi börjar söka.

Vi måste avgränsa, ha en tydlig plan och ha klar för oss varför och varför inte? Genom att samla argumentation som stödjer båda sidor så kommer vi att få en bättre, mer transparent, helhetsbild, minska risken för att våra känslor styr vår informationsinsamling och lättare kunna motivera de som berörs av förändringen.

Vi måste helt enkelt lära oss att acceptera att det idag handlar om ständig utveckling och att vi ofta måste styra genom att våga, att våga även fast vi inte är riktigt säkra på hur det kommer att bli.

”Even in a chaotic world, some sense of stability can exist. While chaos does require you to act, it does not require precision.” J Gutsche.

I tider av förändring, i tider av osäkerhet krävs det mer än någonsin att vi har modet att göra såsom som vi aldrig tidigare har gjort – ”old ways won’t open new doors”. Vi kan inte förvänta oss nya resultat om vi gör så som vi alltid har gjort.

Mer än någonsin måste vi samla mod att prova nya vägar och att agera för att nå de resultat vi önskar. Vi kan som sagt inte hindra förändring, men det är upp till var och en av oss att välja hur vi ställer oss till den och, inte minst, vad vi gör av den.

If there is a will, there is a way.