Tidningen Café hade en lång intervju med vår legendariske förbundskapten Lars Lagerbäck i höstas, samma Lagerbäck som nu tagit Island till fotbolls-EM. Så här säger Lagerbäck i intervjun:

”Jag pratar väldigt ofta om det, att man tränar alldeles för lite som matchen ser ut. Man tränar till exempel ofta avslut utanför straffområdet – men nästan alla mål i dag görs innanför straffområdet. Fast fotbollen är ju väldigt mycket tradition och tro, hopp och kärlek. Det är väl en av anledningarna till att jag lyckats bli utnämnd till Sveriges tråkigaste person av Filip och Fredrik: att jag går mer på fakta än känslor när det gäller fotboll.”

Fakta. Är det inte anmärkningsvärt att världens största idrott, fotbollen, drivs av känslor snarare än av fakta? Det handlar trots allt om en sport som omsätter nästan 30 miljarder US dollar per år. Det är inte ovanligt att stjärnspelare som Zlatan och Messi köps eller säljs för hundratals miljoner kronor och de bästa spelarna kan tjäna lika mycket eller mer i lön – varje år. Och de bästa tränarna – som Lagerbäck – är lika eftertraktade och välbetalda som direktörer i stora börsbolag.

Möts ofta av skepsis
När jag berättar om mina projekt inom Sports Analytics för personer i näringslivet så möts jag ofta av skepsis – man tror inte att sporten är lika välutvecklad inom analys som näringslivet är. På sätt och vis stämmer det. Många idrotter drivs fortfarande av känslor snarare än av fakta.

Å andra sidan så är det väldigt enkelt att hämta data från idrott och idrottsutövare. I nästan all tv-sänd idrott serverar man rutinmässigt tittarna data som inte direkt går att ”se” på skärmen – hur mycket det blåser, hur långt det är till mål, steglängd, onduleringen och snabbheten på en golfgreen och mycket annat.

Till detta kan läggas alla data som kanske inte idag direktstreamas ut till sportpubliken, men som absolut spelar en allt större roll i förberedelser och träning inför matcher och tävlingar. Jag tänker naturligtvis på data om puls, mjölksyra, blodtryck, blodsockernivå, syreupptagning och mycket annat som ­kroppen genererar genom olika fiffiga maskiner och givare. I vissa sporter har spelarna med sig sensorer ut på tävlingsarenorna och man skulle enkelt kunna använda den information som därmed skapas – exempelvis geodata plus information om hälsodata om varje spelare/tävlande.

Första laget i historien
Vad kan man använda detta till? Ett exempel på hur dataanalys använts inom sporten för att förbättra resultat kommer från Nya Zeeland. På Nya Zeeland är rugby nationalsport och när landslaget All Blacks spelar sitter nationen bänkad. I oktober förra året vann All Blacks över Australien i världscupen och blev det första laget i historien som vunnit tre gånger och kammat hem två vinster i rad. En stor vinst för en liten nation.

Nya Zeelands rugbylandslag använder sig av avancerad analys för att ge spelare, tränare och coacher insikter och möjligheter att förbättra prestationen på plan. Tränare likväl som spelare kan snabbt utvärdera både enskilda spelares och hela lagets prestationer och få viktiga insikter kring motståndarlagets uppställning och motståndarspelarnas spel under världscupen.

Precis som för alla organisationer som tävlar mot sina konkurrenter är möjligheten att snabbt kunna analysera sina insatser och få betydelsefulla insikter viktig. Tidigare använde sig det Nya Zeeländska laget av enkla program där grafer och visualiseringar utfördes manuellt, vilket var en lång och tidskrävande process. För att förbereda sig inför en viktig match mot Argentina tittade man på data från vanliga säsongsmatcher för att se avvikelser kring hur lång tid bollen är i spel samt kring passar och sparkar. Statistiken hjälpte All Blacks att forma en framgångsrik försvarsstrategi. På liknande sätt använde man sig av analysverktyg för att analysera passningstrender inför en annan viktig match mot Frankrike. Med hjälp av dataanalysen går det även att se vilka spelare från motståndarlaget som influerar matchen, något som är viktigt för att planera spelstrategin.

Att vinna eller bli utan medalj
Även det brittiska roddlandslaget ­använder sig av sports analytics-verktyg för att förbättra sina resultat. Rodd är en sport med små marginaler där det ofta är hundradelar som utgör skillnaden mellan att vinna och att hamna utanför medaljstriden. Brittiska roddare på elitnivå tränar ofta flera gånger om dagen och en stor mängd data samlas in kring varje individ. Genom att analysera de stora datamängderna kan laget maximera varje träningstillfälle, och med hjälp av dataanalys kan man även identifiera tidiga tecken på skador och på så sätt koordinera träningstillfällena så att så få träningstillfällen som möjligt missas.

Rodd är en stor sport i Storbritannien, landslaget kammade hem guldmedaljen i de olympiska spelen 2012 och just nu tränar man inför OS i Rio i sommar. Med en sport som avgörs på marginaler och ständigt förbättras är det viktigt att hela tiden förbättra sina tider. Genom att analysera data har roddlandslaget lyckats räkna ut vilka tider som är mest troliga att bli vinnartiderna i Rio 2016 och ligger nu i hårdträning med fokus på just dessa tider.

Jag nämnde att roddare tränar mycket. Det gäller de flesta elitidrottare och faktum är att man i många idrotter nu inte kan pressa in mer träning. Antalet timmar på dygnet har tagit slut och man har också lärt sig att människokroppen måste ha vila och återhämtning. De allra bästa atleterna i många idrotter är också extremt noga med vad man äter – det finns en stark koppling mellan vad man ­stoppar in i kroppen och vad man kan få ut ur den i en tävlingssituation.

Vad innebär då allt detta för mig i min roll som CFO? Ska jag börja mäta blodsockernivån på ledningsgruppen eller triangulera personalens prestanda givet tiden på dygnet och antal besök vid kaffemaskinen och på toaletten? Inte riktigt. Vad man kan lära sig är hur man kan använda analys.

Inom idrotten har man självfallet i alla tider reflekterat över sina resultat. Om ett fotbollslag gör självmål i första halvlek och sedan får sin bästa spelare utvisad i den andra så kan det förklara varför man förlorade matchen, man behöver inga analysverktyg för att förstå det. Det ger dock inte särskilt mycket på en strategisk nivå. Analysen är rent deskriptiv – den visar vad som hänt och leder till enkla slutsatser, men den ger ingen insikt på en djupare och mer strategisk nivå om hur man ska vinna framtida matcher och tävlingar. Beslut om förändringar och åtgärder blir då känslobaserade, baserade på resultat, och risken är att man missar en massa insikter som skulle kunna leda till just förbättrat resultat.

Blir mer framgångsrika
Det är istället prestationen som behöver mätas och analyseras på en djupare nivå eftersom det är den som styr vilka resultat vi får över tid. Utmaningen ligger i att vi kan spela rätt men förlora matchen, och tvärtom, spela svagt och ändå vinna. Men i snitt blir vi mer framgångsrika om vi håller oss till en strategi som vinner i längden. Även om det innebär att vi förlorar några matcher på vägen.

Inom hockeyn har man börjat förstå värdet av den mer avancerade analysen. ­Thomas Johansson, själv gammal spelare och nu teknisk sportchef för Djurgården, berättade i en intervju med Hockeysverige hur man börjat anamma statistiken för mer långsiktiga insikter:

”Jobbar vi åt det här hållet så kommer vi nå de bra siffrorna. Det enda vi vet med statistiken är att vi kommer bli hållbara över tid. Visst vi kan få hack i skivan lite här och där, men över tio år är jag säker på att om vi håller oss på rätt siffror i statistiken så kommer vi också att vara framgångsrika. Det handlar inte bara om hur många mål vi gör framåt och hur många mål vi släpper till bakåt. Det är betydligt djupare och mer avancerat än så.”

Strategiska perspektiv
När idrotten nu börjar förstå värdet av Sports Analytics så är det detta strategiska perspektiv man är intresserad av. Man vill framförallt göra tre saker:

  • Optimera de resurser man har
  • Få signaler om att dessa resurser inte räcker till givet de mål man satt upp.
  • Kunna följa en planerad utveckling.

Den sista punkten kan exempelvis innebära att en skidåkare vet var någonstans i formkurvan han eller hon befinner sig. Målet är att toppa formen i exakt rätt ögonblick – helst på dagen när, eller till och med på timmen. 
När jag berättar detta för mina bekanta i näringslivet så blir de skeptiska av en annan orsak. Man undrar om det verkligen går att göra den sortens analys. Man har i alla fall inte gjort det på deras jobb.

Just precis. Detta är nog det viktigaste som näringslivet kan lära sig av idrotten. Idrotten är extremt tävlingsinriktad och framförallt så är den väldigt målstyrd. Man tittar hela tiden framåt, mot nästa tävling, mot nästa match. Hur ska man bära sig åt för att vara i toppform när det verkligen gäller? Det är som bekant fyra år mellan varje OS och fotbolls-VM. Det är cirka 35 000 timmar. Elitidrottare ägnar cirka en tredjedel av dessa timmar åt att försöka vara så absolut bra de kan vara just när det behövs i den allra mest avgörande matchen eller tävlingen. Man formar alla aspekter av sitt liv och skruvar på alla variabler man kan komma på för att nå sitt mål.

Så gör vi sällan i näringslivet. Den vanligaste analysen vi gör är den deskriptiva: vi ser att vi misslyckats och förstår att vi inte borde gjort självmål. Däremot har vi oftast ingen faktabaserad strategi för att optimera våra resurser, identifiera vilka kompetenser vi måste skaffa oss eller hur vi ska vara som bäst när det verkligen behövs.

Ingen kan sammanfatta det bättre än Lars Lagerbäck, från samma intervju i Café:

”Ju bättre fotboll man spelar desto större chans har man att vinna matchen.”