Svarta svanar är ett begrepp som används för beskriva händelser som kan verka osannolika, men som har en stor påverkan om de inträffar. I en rapport hävdar tankesmedjan, med det något märkliga namnet, 2°ii att företagen i dag i regel inte är särskilt bra på att upptäcka dessa ”svarta svanar” och att det kan få stora konsekvenser.
Finansiella analyser fokuserar ofta på tidsspann på 3–5 år enligt 2°ii och inriktar sig på att identifiera kända problem som utvecklas under en relativt kort tid. Svarta svanar å andra sidan är icke-linjära (börjar väldigt långsamt och exploderar på slutet) och icke-cykliska risker (har kanske aldrig hänt tidigare) och som kan ta 10–15 år att bli verklighet.
Rapportförfattarna menar att många av dessa svarta svanar egentligen är vita svanar, men i så dålig belysning att de inte syns. Det vill säga att informationen fanns där, men att man i analyserna bara letade efter välkända ofta förekommande risker och missade tecknen som tydde på att något ovanligt var på väg att hända.
Ett exempel på en sådan vit svan i dålig belysning var enligt rapporten finanskrisen 2007–2008. Tecknen på att bokmarknaden i USA inte var hälsosam fanns där, men eftersom något liknande inte hänt tidigare, åtminstone inte sedan depressionen var det i stort sett ingen analys som rätt värderade risken för att kreditvärderingarna av finansiella instrumentet som byggde på bolån var felaktiga eller för svåra att förstå.
I rapporten går 2°ii igenom en lång rad åtgärder de menar behövs för att fånga in även ovanliga risker i analyserna och tittar också på hur riskerna kan identifieras tre specifika fall. Det rör sig om riskerna med självkörande bilar, att försäkra kärnkraftverk och möjliga olyckor på oljeriggar.
